Så kom äntligen dagen

Efter lång väntan och många förseningar så kom till sist dagen när vi fick hämta hem båten. Hårda vindar gjorde att vi väntade till kvällen innan vi begav oss iväg hemåt. Efter att vi tankat, lagt igång elsystemet och kontrollerat att allt var påslaget, startade vi hemåt. +9 och mulet var allt i väder vi hade att njuta av. För oss räkte det långt. Koncentrationen var på allt annat än vädret kan jag lova. 

Motorn var svårstartad. Tror att jag glödde för kort stund i min iver att få komma iväg. Efter att den stannat när jag lade av gasen till tomgång blev jag orolig. Försökte lugna mig med att jag ju faktiskt inte kallstartat denna motor en enda gång. Alla de gånger jag startat har det varit kring +25 grader. Efter ett tag gick dock motorn som jag var van vid och lugnet infann sig så småningom. 

Vi kastade loss och började söka oss ut i farleden. Muddringsarbete i farleden gjorde att vi fick koncentrera oss på annat än vår egen båt ett tag. 

Väl ute på öppet vatten kom kaffekannan fram och vi kände att vi kunde börja njuta lite av hemfärden. Motorn "knattrade på" liksom regnet mot rutan. Någon segling hade vi inte tänkt på annat än i nödfall. 

Plottern och autopiloten var nya för oss så efter att kaffet var uppdrucket så började vi lista ut hur de fungerade. Efter ett tag blåste det upp rejält igen så koncentrationen flyttades över till att hålla koll på vågorna. 

Båten fungerade som den skulle och än en gång konstaterade vi att vi hade en trygg och sjövärdig skuta. Dessutom njöt vi extra av att vi kunde sitta under tak i en varm styrhytt. Några förbättringar kom jag på omgående när vi lade på gångvärmen. Defrostern tar luft där den är placerad i motorrummet. Det är illa. Luften känns inte alls fräsch. Här skall dragas luftintag till defrostern och motorrummet skall ventileras. 

Efter en skön men rätt spänd hemresa på 3h 20min angjorde vi bryggan strax före midnatt. Denna gång helt utan dramatik.